Reflektion

Reflektion

Det är minst sagt en annorlunda tid vi lever i just nu till följd av coronavirusets framfart och sjukdomen covid-19 som lamslår flera av världens länder. Det är lätt att känna rädsla över att nära och kära ska bli svårt sjuka, och oro över ovisshet inför framtiden. Ingen hade kunnat ana att detta skulle ske i sådana här proportioner. Världsekonomer har räknat på många olika scenarier, men de har aldrig tagit fram ett facit för den här situationen. Är det därför det känns så tufft? För att vi inte vet när vi kommer kunna leva som vanligt igen, och kommer allt verkligen återgå till det vanliga, eller kommer en ny värld och tillvaro formas?

Jag vill tro, och hoppas, att ett ny värld och tillvaro kommer att formas, där vi bygger vidare på den fantastiska solidaritet och hjälpsamhet som gjort sig tillkänna i denna svåra tid. Världens alla länder är i samma svåra situation, och enda vägen framåt för att ta oss ur detta, är att vi hjälps åt och samarbetar.

Tyvärr finns det både nationer och individer som försöker dra nytta över det krisläge världen befinner sig i. Genom att sprida falska rykten och nyheter, som sedan privatpersoner och media snappar upp och sprider vidare, bildas en sorts falsk sanning som kan skada både länders säkerhet och frihet men så klart också påverka oss individer negativt. Jag vill därför be ALLA att tänka efter innan ni sprider nyheter vidare. Granska källan noga och kontrollera att det finns flera trovärdiga källor som visar på samma sak. Är du osäker, förlita dig alltid på den information våra myndigheter delar. Det gäller framför allt influencers som har ett stort inflytande över andra. Förvalta det förtroendet väl, annars riskerar du att tappa det.

Det var inte meningen att den här texten skulle bli full av pekpinnar. Jag vet egentligen inte vad jag vill förmedla mer än att dela mina ofärdiga tankar och reflektioner. Kanske finns det fler där ute som trevar sig fram och söker efter svar?

Min familj har varit lyckligt lottad än så länge. Vi arbetar som vanligt (men hemifrån) och nära och kära mår bra. Vi har haft vår beskärda del av karantän, men tack och lov, än så länge har vi endast haft milda, om än långvariga, symptom. Våra föräldrar saknar vi så att det gör ont, och barnen saknar deras mor- och farföräldrar, men vi är lyckliga över att ha dem kvar i livet och gör allt vad som står i vår makt för att det ska förbli så. Just nu umgås vi via Facetime och med hjälp av Zoom-middagar och det fungerar faktiskt helt ok. Jag lever också mycket på minnen och är väldigt glad över alla resor vi gjort senaste åren, mammas och mina spabesök och alla aktiviteter vi gjort ihop med barnen. Det känns skönt att känna oss nöjda över att vi inte skjutit upp de där sakerna vi vill göra, utan att vi faktiskt har unnat oss att göra det här och nu. Jag hoppas att den här krisen får fler att leva i nuet och ta tillvara på det vi har. Det behöver inte innebära dyra resor och lyxiga miljöer. Att få spendera tid ihop med dem vi älskar och bryr oss om, räcker gott och väl.

Mina tankar har också varit upptagna med att fundera på hur krisen påverkar vår kamp mot ett bättre och mer hållbart klimat och samhälle. Går allt åt skogen nu eller är det ett gyllene tillfälle att ställa om? Jag tycker det är lite läskigt att se hur hela världsekonomin är knuten runt, och beroende av, vår konsumtion. Samtidigt visar flera mätinstitut att vattnet i Venedig och luften i Asien inte varit renare på många, många år. Går det att kombinera en välfungerande ekonomi med en hållbar konsumtion? Jag har uppriktigt sagt varit lite konfunderad över om jag ska fortsätta med att vara restriktiv med mina “onödiga” inköp eller om det nu är bättre att konsumera och stötta ekonomin. Jag försöker i alla fall hålla fast vid mina värderingar och stötta det hållbara och företag som gör mer för samhället än att bara tjäna pengar och betala skatt. Tänk på de där fina små och personliga varumärkena som gör skillnad. Ska du stötta någon, skulle jag lägga min röst på ett av dem.

En annan sak jag reflekterat över på sista tiden är den stress instagram och till synes perfekta hem kan skapa. Speciellt i en tid när världen är upp och ned, många arbetar hemma och flera behöver vabba med sina småsjuka barn eller stötta sina äldre barn i hemundervisning. Flera instagrammare har lyft frågan och jag kan förstå den frustation vissa följare kan känna. Undersökningar visar bl.a. att vår tid på sociala medier har ökat och vi tittar också betydligt mer på nyheter och TV generellt. Samtidigt som många upplever ett behov av information och nyheter för att på ett sätt bli ledda framåt i denna ovissa tid, har vi också ett större behov av att fly verkligheten till Netflix, HBO och sociala medier. Jag tänker därför att det kan vara en trygghet och härlig verklighetsflykt att bli matad med inspiration på Instagram från tillsynes perfekta hem. Vi alla vet ju ändå att utanför bilden, som så vackert fångats av kameran, är det minst lika stökigt och kaosartat som hos vem annan som helst. Jag kan lova er att flera som kommer hem till oss ser en påtaglig skillnad mellan bilderna på Instagram och verkligheten. Bakom kameran pågår nämligen ett liv, med fläckar på dukar och soffkuddar, pennfärg på väggar, disk i travar i köket och leksaker på golvet. Anledningen till att det inte fångas på bild, är för att det är det konstnärliga uttrycket i alla fall jag vill åt, och möjligheten att inspirera.

Jag som till vardags arbetar med marknads- och konsumentinsikter, kan inte låta bli att tycka det är lite häftigt hur snabbt beteende- och attitydförändringar sker i en tid av kris. Saker som normalt sker på flera år, sker nu på några veckor. Det är så stort att se hur mina 70-åriga föräldrar nu tycker det är jättesmidigt att handla apoteksvaror och livsmedel online. Inte en chans att det skulle ha hänt för två månader sedan. Jag tänker också på vi alla måste bli bättre på att inte döma vår omgivning. Du vet inte vad personen som ryter till precis varit med om och varför han eller hon reagerar som hen gör. Vi alla reagerar dessutom olika på samma situation. Vi tar oss olika snabbt igenom alla steg en förändringsprocess innebär och alla olika känslor den medför. Vi kastas även tillbaka till ruta ett, olika många gånger. Det där tålamodet gäller även företag. Det är klart att vi ska ställa krav och ha höga förväntningar på företag, men hur mycket företag än vill går det inte att ställa om helt över en natt. Jag tänker att det därför även är viktigt att ha tålamod när det t.ex. inte finns några lediga hemkörningstider för dina livsmedelsinköp online. Tro mig – livsmedelskedjorna sliter som tokar för att möta den stora efterfrågan. Men det tar tid att ställa om lager och logistik.

Det blev en väldigt lång och osammanhängande text. Men väldigt skönt att skriva av sig. TACK till dig som orkat läsa hela vägen. Du får jättegärna dela med dig av dina tankar och känslor. Det skulle göra mig glad <3

5 thoughts on “Reflektion

  1. Vännen, vilket fint inlägg. Delar många av dina tankar och funderingar. Mitt största fokus nu är att njuta av det lilla i vardagen och det lugnare tempo som vi fått. Längtar tills vi ses! Kram

    1. Tack vännen. Längtar också till att ses <3 Låter fint att njuta av det lilla i vardagen och det lugnare tempot. Kram på dig!

  2. Fint skrivet Charlotte! Jag tror det är ovissheten som gör mig mest orolig.. att inte veta när detta tar slut och hur världen, på alla möjliga nivåer, kommer se ut då. Man får bara hoppas att allt detta för något gott med sig! Tills dess får vi göra det bästa av situationen och hoppas att vi snart får krama våra nära och kära igen. Ta hand om dig och familjen! Kramar

    1. Tack Anneli! <3 Ja, ovissheten tär verkligen. Det låter väldigt klokt att göra det bästa av situationen och ta en dag i taget. Ser fram emot att ses sen när allt lugnat ned sig och få träffa William <3 Många kramar till er!

  3. Tack för dina reflektioner Charlotte. Intressanta att ta del också nu när det gått ytterligare några månader och vi ställer in oss på att fortsätta i detta “nya normala” och vänja oss vid att inte kunna återgå till det som förut var.

    Att omvärlden saktat ner lite har hjälpt mig att hinna med. Som om att det finns färre krav på mig att resa, konsumera och producera nu. Väljer att se det så, som en chans till downshifting och att leva mer på mindre.

    Kram/Vivi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top